Då var den här på riktigt. Värmen som man har gått och längtat efter så länge. Och vad gör man för att välkomna den? Gömmer sig inomhus förstås. Vill egentligen vara utomhus och möta solens strålar och skaffa mig en snygg bränna och allt som hör sommaren till, men två vingar (eller i skrivande stund en och en halv) på ryggen sätter visst käppar i hjulen för det. Känns lite som att man ångrar sig att man skaffade sig en tatuering nu på sommaren, men det är aningen för sent att tänka på det nu. Får väl helt enkelt nöja mig med en soft bonnabränna denna sommar och ta igen allt nästa. Sen kan man ju, som idag, använda tatueringen som svepsjäl för att stanna inomhus när man kanske egentligen inte borde. Men vad är väl en solbränna att hetsa upp sig över när allt kommer omkring?
Jag är ganska nöjd med tillvaron som den är just nu ändå. Att sitta här och skiva en alldeles gigantisk och underbar vattenmelon i bitar räcker för mig. Sen att jag har en väldigt vacker bild i mitt huvud varje gång jag sluter ögonen gör inte direkt saken sämre. En bild där en flicka med försiktiga conversesteg klättrar på stenar utmed det solglittrande vattnet i en sjö gör visst livet i sig väldigt vackrare.
1 kommentar:
jag är glad för din skull per!
Skicka en kommentar