Fin start på semestern, ändå

Har under en längre tid skjutit på alla former av städsysslor tills den dag jag skulle bli ledig, så imorse när jag vaknade hade jag egentligen inget val. Jag har bott i ett råtthål de senaste veckorna har det känts som. Men efter några timmars slit skiner nu palatset igen! Det blev lite Dexter-kollande, som jag tycker så mycket om, så fort jag vart färdig. Andra säsongen är i rullning och den är kanske om möjligt ännu bättre än första. Och så bläddrade jag lite i When we were winning på balkongen, den kommer att bli fin sommarläsning minsann. Känns fantastiskt att ha semester, sista månaden på jobbet har varit väldigt hektisk. Stundom rent frustrerande, med tvång på schemaändring två veckor efter det man just spikat färdigt semesterschemat. 184 timmar visade lönespecifikationen på, men jag undrar hur många timmar över 200 det egentligen är om man räknar med alla timmar man stannat kvar. Nåväl, nu har jag tre veckor där man kan koppla bort jobbet på, och dessa skall det tas tillvara på! Jag har lovat mig själv att gå minst en timmes promenad varje dag, helst två. Jag avslutade min första semesterdag med en kvällspromenad längs strandpromenaden, ut till badplatsen där ett sällskap spelade beachvolley och ett par hade det allmänt mysigt på en filt i kvällssolen. Knäppte en bild med mobilen under promenaden in till staden igen:


I något av de där husen som ligger bakom där detta foto är tagit, eller något nytt som jag själv har varit med att planera, skulle jag mycket väl kunna tänka mig att spendera mina äldre dagar i.

Hon stack till Oslo och så var det med den saken

Blev ikväll påmind om två saker: 1) jag är en person som är sällsynt kass på att höra av mig till folk 2) det finns en person som jag saknar mer än jag kanske först förstod. Det var ju så enkelt alltihop då, vi sågs varje dag kring halv fyra då du med ditt leende svävade in genom butiken för att stämpla in bakom disken. Man tog väl allt för givet på något vis. Som att du alltid fick mig på bra humör, till exempel. Jag kanske aldrig berättade det. Men vi ses i sommar, Alexandra! Och så över en öl och en Lucky Strike vill jag höra allt om hur du har det i Oslo. Kan vi inte skåla på det, redan nu?

Jag kanske berättar allt i ett brev en dag

Nyvaken och helt genomsvettig efter en hemskt varm natt. Sommaren är nu här med besked, och jag vill hastigt poängtera, att jag den redan hatar. Ligger kvar i sängen och lyssnar på ljudet från dig. Hur du ute i köket med skärande falsksång nynnar med till den där låten som du vet att jag hatar så mycket. Du ger refrängen några extra decibelskjutsar, förmodligen för att göra min tillvaro i den här helvetessängen ännu grymmare. Om inte det hela upphör innan låten spelats färdigt så kommer jag garanterat att börja klösa på väggarna likt mentalpatienten som tappat allt förstånd. Tills alla naglar lämnat mina fingrar och ristats in i väggarna med tapeten du valde ut utan mig. Som jag hatar allt som numera är förknippat med den här lägenheten. Hur kom det att bli så här? Vi har inte haft sex på ett halvår tror jag. Ja, så måste det vara, det var väl på nyårsnatten senast när vi skyndade hem från den där festen efter första lyckade kvällen ute tillsammans på evigheter. Tvingar mig själv till slut upp ur sängen, klockan börjar bli mycket och jag står inte längre ut med att höra dig (försöka) sjunga. Stegar ut i hallen, passerar all konst vi köpt tillsammans. Fy satans helvete, vad jag hatar de där tavlorna, för det var den lyckligaste dagen i ditt liv, sa du, när jag bad dig att välja ut tre tavlor från vernissagen utan att först fråga om priset. Nu hänger de där på väggen som en påminnelse om vad nerven när man är kär kan få en att göra. Hemlighet kolon det första jag tänker på när jag vaknar numera, är om man fortfarande kan få någonting för de där tavlorna om man skulle annonsera.

Närmar mig köket, en ny låt spelas och du sjunger ett stycke med din förfärliga röst. Snart möts jag väl av synen av dig med en cigarett i handen, för du vet så väl hur mycket jag avskyr faktumet att du röker. Jag kommer in i köket och där studsar du omkring med hörlurarna på, utan att ha märkt att sladden till dem åkt ur stereon. Du har under tiden som jag låg i sängen och föraktade allt som vi byggt upp tillsammans, förberett världens godaste frukost med den finaste uppdukning åt mig.

- Oj, vad klantig jag är, sladden måste visst ha åkt ut, och jag glömde visst att stänga dörren till köket, säger du så fort du får syn på mig.

Du ler och skrattar till på det där sättet som en gång fick mitt hjärta att tina och jag svarar snabbt:

- God morgon, älskling.
- Vad fint du har gjort det.