Okey, det är väl lika bra att jag får det sagt direkt. Jag var ganska hopplöst förälskad i Sarah Michelle Gellar för en ganska hög stapel år sedan. Såg "En djävulsk romans" trettioelva gånger och så. Följde "Buffy och vampyrerna" på TV fast jag egentligen tyckte det var makalöst dåligt. Men det var faktiskt inte det som fick mig att välja den här filmen ur hyllan innan stägning idag, utan för att den bär på en lite halvbisarr titel samt att boken med samma namn är skriven av personen bakom Alkemisten. Så vad är det vi har att göra med, en 100%-ig depprulle eller?Till en början är det väl så. Precis som titeln skvallrar om mår Veronika inte särskilt bra. Hon har egentligen allt som man kan önska sig men tycks ha svårt att finna glädje i den monotona vardagen. Efter en kväll med Radiohead på stereon, en pillercocktail signerad USA och lite hederlig sprit vaknar Veronika upp på ett mentalsjukhus där hon får förklarat för sig att hjärtat fick sig en så stor kyss av överdosen att det endast kommer att orka slå i ett par dagar till. Veronika tar till en början beskedet med glädje, hon ville ju liksom dö från första början.
Visst har du väl hört uttrycket "lev alla dagar som om de vore den sista" och tänkt tanken att det skulle man väl ändå aldrig orka med att göra? Lite så sammanfattas denna film för det är först när Veronika bestämde sig för att dö som hon lärde sig att leva. Önskan uppstår att känna sanden under hennes fötter på stranden igen, eller att bara gå ut och äta på det där favorittacostället i stan som hon tycker så mycket om. Saker som hon alltid tagit för givet men som nu kanske inte hinns med igen.
Sarah Michelle Gellar gör faktiskt en helt okey insats i filmen, men den som gör tiden i soffan till en ändå ganska trevlig stund är snarare Jonathan Tucker som spelar en kille som slutat prata helt och som också befinner sig på mentalsjukhuset dit Viktoria anländer. Han spelar oerhört bra i denna film som ibland tar lite mindre trovärdiga svängar men som helhet ändå får ses som ett bra drama om att tappa livslusten och sen som sakteligen försöka finna den igen. Innan det är för sent.
Intressant att notera var även att Lisa Ekdahls evigt uttjatade gamla dänga "Vem vet" dök upp lite oväntat mitt i filmen.
3/5
[imdb]
