Klockan har hunnit bli för mycket för att vara uppe men jag känner att jag inte är riktigt klar med den här helgen än, så jag har stannat uppe och kollat på kents releasefest från The Bowery Hotel i New York. De premiärspelade nya plattan ’Röd’ inför omkring 200 gäster, däribland Zach Braff från tv-serien Scrubs som tydligen är en kent-diggare. Jag köpte själv skivan i fredags innan jag öppnade butiken. Den stunden kändes som en nostalgisk upplevelse på något vis; att gå in i en butik, bläddra bland nyheterna, betala för en ny cd-skiva och gå ut igen. Det var väl ett par år sedan senast, då man i princip har slutat att köpa skivor, blir väl någon enstaka om året som då beställs via webben. Jag spelar plattan hela dagen i butiken, ja det blev bokstavligt talat hela dagen då jag jobbade från tio på morgonen till tio på kvällen p.g.a. sjuk personal och då får butikschefen snällt rycka ut i vanlig ordning. Under arbetspasset kunde jag väl ha sålt 4-5 stycken kent-skivor om vi fortfarande hade sysslat med cd-försäljning vilket vi tyvärr inte gör (har ännu inte hittat någon leverantör som kan ge oss en rättvis returrätt för att det skall vara lönt). Jag hänvisar istället snällt till radiohandlaren där jag för någon timma sedan inhandlade mitt ex, men kunderna upplyser mig om att den minsann redan är slutsåld där. Kanske var det jag som roffade åt mig det sista exemplaret, tänker jag och hånler lite sådär lagom mycket inombords.Angående ’Röd’ så måste jag säga att tycker om den väldigt mycket. Den känns på många sätt mycket intressantare och mer komplett än ’Tillbaka till samtiden’ och jag får känslan av att bandet har hittat tillbaka lite grann samtidigt som de hittat rätt med de berlinska intentioner de hade med förra plattan. Favoriterna just nu är ’Svarta linjer’, ’Idioter’ och självfallet den smått förtrollande avslutningen – precis som ett riktigt kent-album sig bör – ’Det finns inga ord’.
Nu skall jag lägga mig i sängen och försöka lista ut varför skivkonvolutet innehåller en massa personer med olika lustiga masker innan jag släcker ljuset för att öppna dem igen om en sådär åtta slumrande timmar.
