onsdag, juli 7

Parfymen, och Oslo

Började för en tid sedan att diskutera filmen 'Parfymen' med en kund i butiken. Min uppfattning var att filmen är fantastisk, hennes att boken (som vanligt) är mycket bättre. Någon dag senare kom hon in i butiken med Patrick Süskinds 'Parfymen' i handen och man kände sig givetvis direkt halvt påtvingad att låna hem den och läsa ut den. Inte för att jag har något emot det, jag är bara så förskräckligt dålig på att läsa böcker. Men nu har jag börjat på den i vilket fall, och den är givetvis minst lika fantastisk som filmen. Den fick mig dessutom att helt impulsivt inhandla en ny parfym när jag gick förbi en av stans butiker. Jag har börjat försöka plocka isär dofter likt Grenouilles säregna luktsinne. Börjat studera en parfyms uppbyggnad. Den jag fastnade mest för var La Nuit De L'Homme från YSL. Toppnoten är kardemumma. Bergamott, cederträ och lavendel står för mellannoten medan basnoten utgörs av vetiver, caravay och kummin. Det ger en sprudlande fräsch doft kan jag garantera! I helgen var jag på besök hos min broder i Oslo och någon på något uteställe fattade tycke för doften jag bar och frågade mig efter namnet på den. La Nuit De L'Homme är givetvis inget namn jag ger mig på att uttala under nyktra former, men där och då tyckte jag givetvis inte att det var något problem. Det gick givetvis åt helvete och till slut kallade jag den istället för "äsch, det är Hugo Boss nya" för att få till ett avslut på det hela.

Oslo var lika underbart som alltid. Strosade omkring själv en dag i väntan på att min broder skulle sluta jobba, och jag insöp ett flertal uteserveringsmiljöer med tillhörande drycker. Dyrt, men oerhört tillfredsställande.Om kvällarna var vi på väldigt många svingrymma uteställen som jag inte hade besökt innan. Trevliga och intressanta människor så gott som på alla ställen. Hela semestern har varit underbar. De senaste två kvällarna har jag dock inte gjort så mycket mer än att kolla på en VM-match med vänner och sedan mött kvällssolen ensam på balkongen till tonerna av kents "En plats i solen". Utan att fundera över någonting. Utan att ägna framtiden, jobbet eller någon särskild känsla en endaste liten sekunds tankekraft. Det kanske inte låter så stort och spektakulärt i era öron, men för mig har dessa stunder varit väldigt betydelsefulla.