Vi lät lite som Interpol

Har kommit på de senaste dagarna att jag saknar tiden bakom trumsetet något enormt. Tiden när man samlades i någon sunkig replokal som man ljugit om både det ena och andra för att få spela i, tillsammans med personer man tyckte om. Blandband med alla våra musikaliska hjältar under bilfärden ner till stan, packa upp instrument 1-2-3. Verklighetsflykt, på med bandaren. Bränna av någon Broder Daniel-cover i fel ackord mellan folkölen eller bygga vidare på den där låten som lät så bra men som aldrig blev färdig. Minns ej om vi faktiskt någon gång gjorde färdigt någon låt överhuvudtaget, allting var mest ologiska slingor eller alldeles för långa intron som självdog innan de gick att bygga vidare på. Men det gjorde inte så mycket, för just där, bland distade gitarrer och allt meningslöst klotter längs replokalens väggar var vi kanske som mest hela under tonårsfrustrationen.

Bröderna Schulman bloggar igen

När bröderna Alex och Calle Schulman beslutade att stänga sina bloggar lämnade de ett stort tomrum efter sig så därför kom nyheten om att de öppnar dörrarna igen som en trevlig överraskning för mig. Än en gång ger de oss en inblick i Stureplans ytliga värld och allt som hör den till. Denna gång på Värmlands Folkblad.

Flå alla kärringar i päls

I förra veckan var jag på en föreläsning om kost och tillsatser i mat. Mannen som föreläste hade många historier att berätta. De flesta verkade vara med avsikten att få oss lyssnare att stanna upp och begrunda vad det är vi stoppar i våra magar egentligen. Han är påläst och kan rabbla en massa suspekta tillsatser och farliga ämnen på löpande band. Han förklarar nada om vad dessa innebär man han kan likväl rabbla dem utan fusklapp vilket är smått imponerande. Alla medelålderskvinnor antecknar flitigt orden som frenetiskt strömmar ur mannens mun, någon ser ut att göra det mest för syns skull. Kanske löser hon i själva verket ett korsord. Nåja, vi som faktiskt lyssnar får höra att Pringles-chipsen minsann är Djävulen själv, att Fun Light-saften borde stå bland T-Röden i matbutiken istället för på safthyllan med tanke på alla kemikalier den innehåller. Han varnar för hur microvågsugnen bryter ner alla viktiga vitaminer i maten som värms i den och att vissa färgämnen i godis kan göra barn helt galna. Han ger nästan intrycket av att allt vi äter är livsfarligt. Han avslutar denna två timmar långa show med att tipsa om sin hemsida, vilken jag snabbt ger ett besök när jag kommit hem. Och nu kommer mitt liv aldrig att bli sig likt igen.

För väl här förvandlas kostföreläsarmannen till landets just nu mest intressanta person. Han har nämligen lagt upp ett par musikknippen på sin hemsida. ”Musik från artisten Tommy Svensson” presenterar han dessa clubhits som, och du lär med största sannolikhet höra dessa spelas flitigt på alla möjliga uteställen framöver. En särskild låt med den obeskrivligt kittlande titeln ”Flå alla kärringar i päls” slukar mig levande. Denna galna, diaboliska och förstås totalt förbjudna korsning av dansband och schlager är redan en monsterhit i mitt Mp3-arkiv. De övriga låtarna som hemsidan bjussar på är kramgoa ”Tänk att vara vänner” och discodängan ”Jag håller en blomma”.

Lyssna på melodierna, begrunda lyriken och ta en svängom där hemma genom att tanka dessa fenomenala musikstycken här. (Klicka på Musik).

Min värld har skakats om totalt. Alla dansar och ler. Och jag gillar det.