Jehovas Vittnen

En bit in på söndagsförmiddagen ringer Viktor på dörren, fortfarande iklädd gårdagens bröllopskostym. Han rycker lite i kragen på kavajen och skojar om att han är från Jehovas Vittnen och frågar om han får komma in en snabbis. Det får han väl och vi pratar lite om dittan och dattan, en femhundring kastas i min gröna låda som han visst var skyldig mig. Ungefär tio minuter efter han gått ringer dörrklockan igen och jag tänker att det nog är Viktor som glömt något. Jag sliter snabbt upp dörren iklädd badhandduk eftersom jag var på väg in i duschen och vilka står där om inte Jehovas Vittnens utsända. En kostymkille i 30-årsåldern och hans vattenkammade unge står ironiskt nog utanför min dörr laddade med bibel och propaganda. De brukar komma ungefär en gång i månaden för att ”kolla läget” samt dela ut lite ny lektyr. Dagens skörd: augustinumret av Vakttornet. Jag får direkt känslan av att de försöker snärja mig. Få över mig till deras sida. Komma tillbaka till samlingslokalen och ropa "Jackpot!" högt och slänga ett pappersark på bordet med min kontaktinformation. Allt detta började efter att jag vid ett tillfälle för någon månad sedan bjöd in dem för att diskutera Bibeln. Det var med två trevliga tanter som detta meningsutbyte utspelades. När de gick var de oerhört imponerade över hur mycket jag kunde om Bibeln och alla uppenbarelseteorier. De kollade ofta på varandra under samtalet med förundrade miner. Jag såg denna diskussion enbart som en stor egoboost, att få briljera med mina kunskaper. Jag var förstås inte ett dugg intresserad av att bli värvad till någonting. Men detta har jag minsann fått sota för nu genom deras frekventa söndagsbesök. Nu är jag enbart intresserad över att veta vad det står om mig i deras anteckningar. För de måste väl ha en utstuderad plan över hur de ska få över mig, som ändå visat lite intresse i deras verksamhet, till sin sida?