fredag, augusti 15

Så många stoltheter hon tvingats svälja, så många svek hon tvingats blunda åt för att glömma

Har funderat lite efter gårdagens inlägg, där jag skrev att Ara bad domarkåren att dra åt helvete. Visst gör vi människor det alldeles för sällan? Vi är alldeles för bra på att förlåta och gå vidare. Kom att tänka på det nu i veckan när en kollega berättade att hennes vän hade blivit dumpad av en kille som hon hade varit tillsammans med i tre år. Under dessa tre år hade dock killen i fråga varit otrogen ett par gånger och förklarat bort det med att ”Jag var för full det betydde ingenting” eller ”Jag gjorde det bara för att det var så dåligt mellan oss just då”. Killen hade dessutom försökt få flickvännens vänner i säng, liksom bokstavligt tafsat på andra tjejer på dansgolvet mitt framför ögonen på henne när de var ute tillsammans. Jag blir illa berörd när jag får denna historia berättad för mig. Knyter näven i fickan och känner vreden byggas upp inombords. Jag vill, utan att ens veta vem den där idioten som bedragit sin flickvän är, bruka fysiskt våld mot aset. Ge honom en käftsmäll så att han flyger i golvet. Jag har endast delat ut en sådan i mitt liv tidigare, men kommer alltid att minnas ljudet från ett knäckt näsben och känslan när det bryts på mittet av min knutna näve. Jag gör det gärna igen, om personen ifråga verkligen förtjänar det. Om det, som då, inte finns någon annan utväg.

Tycker synd om den där tjejen, för att hon har blev kär i ett sånt svin, men också för att hon är så svag att hon förlät hans svek gång på gång på gång. Var hon rädd att hon inte kunde få någon annan? Eller var hon bara förblindad av kärleken. Det är i vilket fall en väldigt underskattad företeelse att be folk dra åt helvete, alla borde prova det. Nu menar jag inte att man ska be någon random person på stan att fara åt helvete, det kan ju lätt bli lite lustigt, men om ingen annan utväg finns än att säga upp bekantskapen med personen i fråga så ska det ske med stil. Man behöver verkligen inte alltid skiljas som vänner. Inget trams om att ”det är bäst att det bli så här, vi kommer inte att ses mer” yada yada yada. Nej, be dem att fara och flyga. Dit pepparn växer, som en god vän alltid sa. Eller varför inte nyttja lite engelska och den skönaste meningen som existerar: Fuck off and D-I-E.

Inga kommentarer: