På vägen hem från bion stannar vi till vid McDonalds för en sämre bit mat och det blev en ganska intressant vistelse på detta skitställe. Vi beställer vår skräpmat och bestämmer oss för att sitta vid uteserveringen för luftkonditioneringen i restaurangen verkar ha avlidit. Jag tar en försiktig tugga på den snabbt ihopplockade burgaren och sipprar genom det där fullkomligt eleganta sugröret i mig lite läsk. Viktor utför denna procedur ungefär samtidigt som mig och vi stannar båda upp och konstaterar gemensamt att drickfanskapet är ljummet. Nej, inte ljummet, våra drycker är ta mig fan varma. Vi undersöker våra muggar närmare och inser snabbt att vi har blivit blåst på isen. Jag säger till Viktor att tjejen som expedierade oss förmodligen bara glömt att lägga i isen i våra muggar och jag skickar in honom för att slå slag i saken. Han kommer snabbt ut igen, utan några muggar i sina händer, och förklarar att ismaskinen tydligen är sönder och att den enda kylda drycken vi kan få är juice. Första reaktion: Hur i helvete kan en ismaskin på världens största snabbmatkedja tillåtas vara trasig mitt under sommaren när folk är som mest törstande efter kyld dryck? Andra reaktion: Hur i helvete har man inte fixat ett alternativ till att skaffa fram is, det krävs inte direkt särskilt mycket? Tredje reaktion: Okey, hämta mig en äppeljuice. Strax därpå kommer en skrattandes Viktor tillbaks till uteserveringen. Jag vet inte varför han skrattar förrän han räcker fram mitt juicepaket. Det är så litet att det nästan försvann i hands hand. 25 ynka cl är vad som erbjuds. Vi hinner knappt känna smaken innan paketen är slut. Vi kan inte låta bli att garva när vi sitter där och iaktar varandra, smuttandes på de där små barnpaketen med fullständigt galna blickar.
Nej, McDonalds kan fara åt helvete. Viktor hittade dessutom en stor plastbit i sin burgare. Och varför sade inte den käckt leendes, men fullständigt inkompetenta lilla expediten att de minsann inte kunde erbjuda sina gäster kyld läsk mitt i sommaren? Hon måste ju ha gett oss denna varma och totalt vidriga läsk i förhoppning om att vi a) inte skulle märka att den smakade piss b) upptäcka att den smakar piss men inte orka gå fram och påpeka det.
Vår hämnd i i det lilla blev självfallet att låta våra brickor stå kvar på bordet när vi lämnar den sunkiga lokalen. Inte för att nån skulle bry sig direkt men ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar