Har nog aldrig haft så svårt att skilja på dröm och verklighet som när jag är med dig. Känns som att jag kastas mellan två världar just nu, och jag vet inte hur något som sker i den ena världen kommer att påverka den andra. Men jag vet med säkerhet, utan att behöva nypa mig i armen för att se efter om jag drömmer eller inte, att du gör mig obeskrivligt glad och att det var längesen luften kändes så här lätt att andas in.
Och det var väl ingen slump att båda ljusen brann ner nästan exakt samtidigt, i perfekt symbios som när orden inte räcker till och det är tid att förlora sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar