I torsdags var det dags att lägga sig på britsen för lite skön ryggmålning igen. Kan säga som så att andra gången gjorde extremt mycket ondare än första, och jag fick därmed snabbt äta upp min kaxighetshatt efter första sittningen. Vissa ställen på ryggen var rent utav outhärdliga. Är så här i efterhand glad över att mitt motiv inte sträcker sig mer över ryggraden än vad den gör, då hade det nog blivit lite jobbigt. Ena vingen är för övrigt helt färdig nu och ungefär hälften av den andra. Och då höll vi ändå på från 12.30 till 17.30, så att slutföra tatueringen i torsdags fanns det inte ens en tanke på. Kroppen är ganska så mör efter en sådan sittning och det kom lite väl mycket blod mot slutet. Den tredje och sista sittningen är i vilket fall den 12 juni och det känns jävligt skönt faktiskt att tatueringen kommer att bli helt klar då. Efterhandsarbetet med tvättning och smörjning tre gånger om dagen är faktiskt rätt påfrestande med tanke på att jag måste få hjälp varje gång p.g.a. tatueringens placering. Ska bli riktigt skönt när det är över och man kan börja sitta och sova normalt igen.
Hände förresten en liten lustig sak under en av pauserna vi tog i torsdags. Min roliga axelnerv som hamnat i kläm och som jag skrev om i ett tidigare inlägg (som jag senare döpte till Axel efter Sebastians fina namnförslag) hade en riktig show. Han höll verkligen hov och skuttade omkring innanför huden som en vilde. Men sedan dess har han inte synts till och jag börjar nu fundera lite kring vad det egentligen var för sorts ryckningar han utförde. Jag hoppas innerligt att det inte var Axels dödsryckningar jag bevittnade. Hoppas snarare på att han med hjälp utav ryckningarna blev befriad från sitt klämgrepp och att han nu lever ett lugnt och stilla liv i någon annan kroppsdel. Tack för den här tiden i vilket fall, Axel, kanske ses vi igen någon gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar