söndag, september 28

Fast i en spökstad


En neonfylld dagdröm på väg att spricka
Jag ser gatlyktor och trottoarer
Men mina ben kan inte bära mig så långt
Gör mig en tjänst, tänk aldrig på mig igen
För om jag är menad för det här
Kommer staden att äta upp mig med tiden
Den här himlen kommer att göra oss sjuka
Jag kan se den lysa igenom min hud redan

(Du är den enda i hela världen jag skulle kunna vänta på
Men jag vet att allt bara skulle riva upp mig igen)

Inga kommentarer: