Han kallar mig Peter och så var det med den saken

Har ni någon gång blivit kallad vid fel namn, men valt att inte påpeka det för att liksom komma ur situationen på ett smidigt sätt? Det hände mig i butiken häromdagen. En snubbe som jag sommarjobbade ihop med för väldigt många år sedan kom in i butiken med kvinnligt sällskap. Vi ligger på den vänskapsnivån att vi endast hejar på varandra på stan och så, kanske snabbt utbyter några oväsentligheter. Hur som helst, han har tillsammans med sitt sällskap beslutat sig om en film och stegar mot mig vid kassan. Väl framme slänger han DVD-filmen på disken så plastfodralet nästan vill spricka och utbryter: ”Tjenare Peter! Läget då?”. Han har aldrig tilltalat mig vid namn tidigare. Kanske gör han det nu enbart för att visa sin vän att han faktiskt känner ”killen i videobutiken”. Min kollega som står i kassan bredvid mig vänder ryggen till och jag kan höra henne fnissa okontrollerat. Jag har inte en blekaste aning om hur jag skall hantera situationen, men vet att jag måste agera snabbt. Allt jag får ur mig är ett ”Tjenare… mannen” och så står jag där som ett djävla fån och sen får jag ett ”Ha det gött Peter!” kastat i ansiktet på mig innan han går och så var det med den saken.