Korsordsmannen

På bussen hem från Göteborg i söndags bevittnade jag en ytterst fängslande människa. Det hela började med att det ombord på bussen var fler passagerare än tillgängliga säten, så några tvingades stå upp i mittgången. Men inte denna man. Han satte sig spänstigt på huk istället. Hans ansikte pryddes av ett par runda glasögon som viskade om att han kanske var lärare. Han hade även ett grått skägg. Ett gigantiskt jävla Pagrotsky-skägg. Han bar en grå, ganska sliten och använd skjorta. Och en ryggsäck, en stor traveling bag. Mannen hade knappt hunnit huka sig innan han mycket fingerfärdigt plockade fram en ihoprullad dagstidning ur bröstfickan. Ja, han hade den i bröstfickan. I samma ficka förvarade han även en penna och kvickt börjades det ritas och kladdas i tidningen. Jag satt en bit ifrån och studerade mannen, men tillräckligt nära för att förstå att han löste ett korsord. Det tog uppskattningsvis tio sekunder från det att mannen steg på bussen tills dess att han satt på golvet och löste korsord. Jag har alltid föreställt mig att korsordslösning är något man gör för att relaxa. Ni vet, man sitter på verandan efter middagen, med en kopp kaffe och kanske en radio på bakgrundsvolym. Eller i solstolen utanför husvagnen på semestern. Men för denna mannen var det inte en avkopplingssyssla. Han såg ut att vara smått besatt över att få det hela ur världen. Hans mening och uppdrag här i livet är att lösa så många korsord som möjligt. Så han tog vara på varje sekund, ingen tid fick gå till spillo. Jag börjar fantisera om att hela hans ryggsäck är fylld med färdiglösta korsord. Att när han kommer hem så sorterar han noggrant in alla korsord i en pärm som han sedan placerar i en gigantisk bokhylla. En bokhylla så hög att man måste ha en stege för att nå korsordspärmarna längst upp, eller möjligtvis något av hans tjugotre olika korsordslexikon.

Jag väcks plötsligt ur mina fantasier när mannen sitter i vägen för någon som vill gå förbi i mittgången och han blir bedd att flytta på sig lite. Tror ni detta avbröt mannen? Helt rätt, inte på något sätt. Han fortsätter att skriva ner ytterligare ett ord på en rad i samma rörelse som han reser sig upp. Han hade ju trots allt förlorat kanske fem sekunder om han lagt ifrån sig korsordet. Fem för mannen på tok för dyrbara sekunder. Nästa hållplats stiger mannen av och han släpper inte blicken från korsordet medan han stegar ut ur bussen.

Jag kunde inte låta bli att fascineras av Korsordsmannen. Det var så jag kom att kalla honom. Kanske träffar du honom på en buss eller ett tåg på väg någonstans, förmodligen i sällskap med en korsordsbilaga och en penna.