Kom nära

Ibland växer det tankar i mitt huvud om att jag kommer att slutföra mitt liv som en ensam herre, sittandes på en svampbeprydd stubbe mitt i skogen, grubblandes över hur saker och ting slank igenom ens fingrar. Att man kanske inte borde ha ristat in ”jobb” i sten på en permanent förstaplats på ens prioriteringslista. Köra dubbla pass i butiken, hem direkt och slutföra ett hemsideprojekt tills ögonen inte klarar mer, somna, vakna och gör om proceduren. Så har mitt liv sett ut de senaste åren, i olika jobbsituationer och jag ser inga tecken på förändring. Även fast det istället många gånger har funnits någon som man mest av allt bara vill vara nära. Som nu. Fast jag vågar nog inget säga så jag har redan börjat spana efter en vackert formad stubbe där nere vid dungen.