Jag viskar god morgon till rumlaren

Fem minuter innan öppning. Det har varit en sån där natt där jag sovit max en halvtimme i sträck utan att vakna. Min hjärna känns som om den vore fylld av cementblock stora nog att hålla uppe en bro över djupa vatten. Jag ser verkligen förjävlig ut idag och vet knappt ens vilken veckodag jag snart ska rusa igenom. Fyra minuter tills jag skall öppna butiken. Skyndar in på toaletten för att skvätta lite vatten i ansiktet i ett tappert försök att vakna till litegrann. När jag böjer mig fram över handfatet hör jag stora droppar slå mot keramiken. Det är nästan så att det ekar. Syndafloden av blod verkar ha använt min näsa som en kanal att passera igenom. Det tar inte många sekunder för mig att täcka hela bottnen av det snövita handfatet och utan att veta om det själv har jag målat något som kan liknas vid en tomte av blod. Hurra! Julstämning på jobbet. Jag är pyntaren av rött och vitt. Två minuter tills portarna slås upp. Jag fyller näsan med en liten bit papper. Nej, jag för fan opp en hel jävla tampong i min högra näsborre. Vinglar ut med denna kvar i näsan mot entrédörren. In snubblar rumlaren och jag säljer honom ett paket långa, röda Marlboro. Han skyndar ut igen, öppnar ivrigt men vant paketet i steget. Kanske har även han haft en lång natt och de där ciggen är räddningen. Jag viskar god morgon mot hans krökta ryggtavla och tänker att, ja, det här kommer nog att bli en fin dag. Endast fyra och en halv timma kvar till lunch.