Ja, sådär går jag runt och funderar ibland. Ibland står jag bara stilla med samma tankar. Som på jobbet. Vi har ganska många sifferkombinationer som fungerar som snabbkommandon för vissa produkter vi säljer mycket av. Dessa inkluderar produkterna kring kassadisken såsom de magiska snusklubborna, men också kontantkorten för mobilpåladdning. Det råkar nämligen ligga till så att jag har alla dessa lagrade där inne vid hjärnbalken. Behöver inte kolla på några fusklappar. När (förmodligen) världens mest kompetenta arbetstränare Mike arbetar hos oss viner dessa siffror genom luften likt spjuten under indianjakten. ”Vad är koden för Halebop Refill 100:- kompis?” och så kastar jag ett ”810 mannen!” tillbaks på rekordtid. ”Hur slår man in Snowslush igen?” och så ett ”Knappa bara in 206397!” på det. Och så fortsätter det dagen igenom. Men det gäller inte bara siffror. Jag kan tilltala säkerligen 80% av hela vår kundkrets till både namn och förnamn. Det känns lite skrämmande på något vis. Jag brukar alltid testa mig själv precis innan de lägger fram legitimationen när de ska hyra en film. Om jag kommer ihåg vad de heter eller inte. En liten tävling jag kör med mig själv i det tysta. För att göra dagarna lite mer spänningsfyllda.
Så jag frågar mig själv om jag kanske borde använda denna talang till någonting. Men vad skulle det kunna vara? Jag minns när jag mönstrade inför lumpen och vi alla satt i en stor datorsal och svarade på en massa kufiska frågor gällandes vilken form en liten missbildad kub skulle få om den vände på sig ett kvarts varv och liknande. Jag gick först av alla. Folk kollade lite snett på vägen ut ur salen. ”Haha, har han redan gett upp”-looken möttes jag av. När det väl var dags att diskutera med någon strikt militärdam med konstig frisyr vart vi skulle bli placerade satt hon länge och betraktade mina resultat mycket noggrant, innan hon muttrade fram ”Jag får inte ihop det här, du var klar nästan en halvtimme före alla andra men var samtidigt den som hade bäst resultat”. Och så ville hon placera mig på den ena stationen efter den andra där jag skulle få nyttja mina kunskaper.
Men det var bara till idiotsaker tyckte jag och struntade i allt som hade med lumpen att göra. Jag har för mig att jag lyckades slingra mig genom att intala dem att jag var sängvätare. Så tills jag kommer på hur jag ska använda denna talang på ett bättre sätt kör jag med glädje vidare i butiken. Snart dags att göra sig iordning förresten. Kanske har vi en rekordkväll på gång, i antalet rätt gissningar på vad kunderna heter. Då ska jag fira med en Dubbel-Brejk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar