onsdag, november 5

Jag minns hur allting började

Känner du hur din längtan efter sommaren skriker till dig vid varje gathörn på vägen ner till staden? Inser du att du alltid vänder bort blicken vid stigen ner mot parken för du vet att dina pupiller bara låses fast vid vad som kunde bli? Märker du inte att snön kommer att börja falla när som helst utanför ditt fönster för att tid har passerat fastän du trodde att allting stannat upp? Nej, det gör du inte. För du har gått med ditt hjärta under armen och låtit varje steg förvandlas till ännu en mil längre ifrån någon som du en gång brydde dig väldigt mycket om.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket fint skrivet mannen. En karriär som filosof kanske?

[P] sa...

Haha, njae, då skulle man ju behöva tänka även på dagarna... känns som att det räcker att göra det på nätterna ;-P

Anonym sa...

Du skriver väldigt fint P.