En våg av nostalgi sköljde över mig

Var hemma hos mina föräldrar i söndags på en trevlig söndagslunch. Innan jag gick hem igen bestämde jag mig för att leta rätt på min och Kristoffers ljudinspelning när vi intervjuade Håkan Hellström för en massa år sedan. Kom att tänka på den för någon vecka sedan när Kristoffer pratade om att vi borde intervjua honom igen snart. När jag gick igenom alla lådor och hyllor i pojkrummet hittade jag gamla skolkataloger från högstadiet och gymnasiet och jag beslutade mig för att slå mig ned i soffan med dessa som sällskap en stund. En stund blev visst till en timma innan jag reste mig igen. Kan nu i efterhand konstatera att det finns få saker som känns så nostalgiska som att bläddra igenom gamla skolkataloger. Både fascinerande och skrämmande hur många minnen och känslor som väcks till liv med hjälp av dessa bilder. Såg även en massa personer som jag umgås väldigt mycket med nu, men som jag inte hade en aning om vilka de var då och aldrig utväxlade ett endaste ord med. En massa tankar i still med "Tänk om vi känt varandra då..." poppade upp i huvudet. Känns patetiskt att beskriva scenariot som omtumlande, men det är det närmaste en passande beskrivning jag kan komma. Hela vägen hem lyssnade jag på Band of Horses och deras musik kändes plötsligt helt självklar.

Hur det gick med letandet efter Håkan-inspelningen? Jodå, jag hittade bandet. Men upptäckte senare att jag varken har en fungerande kassettbandspelare eller kassettdäck. Får väl leta rätt på en sådan efter nästa familjelunch och fortsätta min nostalgiska resa då.