Himmelska chokladkulor

Detta är Maltesers, världens godaste godis. Jag minns inte vart och när jag smakade dessa mjölkchokladdoppade kulor för första gången men jag minns däremot att det var en himmelsk upplevelse. Men jag har inte sett Maltesers i någon affär sedan dess, och detta var ändå ett par år sedan. När jag så gick igenom inköpslistorna på jobbet för en vecka sedan och fick syn på de röda påsarna var det således en självklarhet att beställa hem en låda, för att se om produkten funkar här i stan. Det finns inget annat ställe som säljer dem. Skulle den inte gå bra hade jag ju ändå köpt alla själv. En win/win-situation med andra ord.

Men bara efter några dagar hade jag sålt halva lådan jag beställde hem. Jag får höra kommentarer som ”Åhhh, äntligen någon som säljer Maltesers!” och ”Underbart!” från kunder som köper. Jag ser deras ansikten lysa upp av välmående när de får syn på påsarna. Jag börjar ana en smärre hysteri och jag minns plötsligt Seinfeld-avsnittet med ”Soup Nazin” som hade stans godaste soppa som man bara fick avsmaka om man beställde den på ett speciellt sätt. Innan jag vet ordet av är jag själv Soup Nazi i fantasin och jag står bakom disken och låtsas att kunderna tvingas röra sig i särskilda mönster för att få köpa sina Maltesers-påsar. De måste yttra meningen ”En påse Maltesers skulle smaka bra, tack!” med full korrekthet när det är deras tur i kassan. Skulle de slinta med tungan skulle jag istället megafonhögt gapa:

”NO MALTESERS FOR YOU - NEXT!”

och peka mot utgången. När det sen bara finns en endaste påse kvar vid disken förvandlas jag istället till Gollum och viskar ”My precioussss” tyst för mig själv med ett ondskefullt leende innan jag snor den sista påsen och lägger benen på ryggen och försvinner hånskrattandes ut ur butiken.

Sedan vaknar jag upp ur min dagdröm, inser att arbetsdagen lider mot sitt slut och jag köper med mig en påse Maltesers och går ut och avnjuter den i vårsolen.