Min tinnitus

1998 är:
Ett årtal jag aldrig kommer att glömma.
En sifferkombination jag alltid kommer att förknippa med någonting negativt.

Jag stod längst fram på en konsert, intill en gigantisk högtalare. Man var ung och dum. Extremt dum. Öronproppar var för mesar. Tinnitus var ett ord jag aldrig ens hört tidigare. Direkt när bandet klev av scenen var jag helt döv. Alla människor omkring mig pratade och jag såg deras läppar röra på sig men jag hörde ingenting (Hello Panic). Strax därpå kom det. Det enorma ringandet i mina öron. Hörseln återfick jag dock snabbt, men ringandet visade sig vara där för att stanna (för gott?).

Till en början var det en ganska lindrig form av tinnitus, men det hela har med åren utvecklats till djävulens sanna orkester. Min tinnitus består i dagsläget av fyra olika ljud:

a) En baston som ekar långt inne från hjärnbalken. Denna ton kan liknas vid ljudet från en tvättmaskin som kör på för fullt i ett rum intill. Man hör den tuggandes och tuggandes, men för mig stannar aldrig maskineriet.

b) Ett pip som väldigt lätt kan jämföras med tonen som används i testbilden på TV.

c) Ett svagt sus i höger öra.

d) Ett sus i vänster öra. Låter mer än suset i högra örat, det låter ungefär som ett gammalt element som fyllts med luft.

Tillsammans blir det förstås ett jäkla oväsen. Ibland avtar något av de fyra ljuden en smula. De kan vara borta i några dagar. Jag inbillar mig att det i skallen på mig sitter en liten gubbe som ansvarar för varje ljud. Fyra maskinister med en endaste uppgift. Ibland säger t.ex. gubben som ansvarar för suset i vänsterörat: ”Du Bastonen, jag tar en day off idag så du kan väl öka volymen lite på din baston, kompis”. Liksom för att hålla balansen intakt. Minskar det ena ljudet lite grann i styrka måste det andra öka. De vill hålla plågan konstant, de där tomtarna.

Men man lär sig att leva med det. Man ler åt livet. Man bryter ihop igen. Man tappar livsglädjen och man finner den igen. Man känner hopp inför framtida botemedel. Man landar i verkligheten och räknar ljud som inte finns. Än en gång.

(Will it ever stop?)

Så, min uppmaning till dig – vem du än är - som läser det här exakt nu är: Wear earplugs.