Idag hade jag en tvättid inbokad nere i tvättstugan. Det sena passet, mellan klockan två och nio. Kommer hem från jobbet strax efter fem, jag fyller tvättkorgen och skuttar visslandes nedför trapporna som leder till katakomberna där tvättstugan finns. Jag har väntat länge på att få tid till att tvätta, korgen är överfylld. Väl nere börjar jag ana att något inte står rätt till. Dörren som leder till källarutrymmet står olåst, jag hör maskiner som för oväsen. Jag börjar misstänka att någon redan håller på att tvätta. Jag låser upp dörren in till tvättrummet och visst, maskinerna är i full gång. Jag känner ilskan komma smygandes inom mig. Jag kollar på tvättlistan bredvid dörren för att försäkra mig om att jag inte skrivit upp mig på fel dag. Eller endast skrivit upp mig i drömmen, jag har ibland svårt att skilja på dröm och verklighet. Men nej, allting stämmer. Allt är i sin ordning så långt. Någon i huset har bara ignorerat att jag redan satt upp en tvättid. Någon har inkräktat på min terräng. Någon har pissat i min mun och sedan tvingat mig att svälja. Det är ungefär så jag känner mig.
Jag svarar genom att sätta upp en lapp på dörren till tvättstugan. Jag förklarar krig. Jag har alltid föraktat folk som sätter upp lappar för att påpeka att någon kanske hade glömt att tömma filtret till torktumlaren, men nu är det annorlunda. Annorlunda så in i helvete. NU GÅR VI NER I SKYTTEGRAVARNA, TAR SIKTE OCH SKJUTER FÖR ATT DÖDA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar