Jag har under de senaste dagarna haft en absurd längtan inom mig efter att få kasta ur mig ovanstående mening på någon. Jag vet inte exakt hur denna längtan har uppstått. Förmodligen beror det på att jag kollade på Idol en kväll i förra veckan och blev lite avundsjuk på juryn som satt där och avfärdade folks framträdanden och krossade deras drömmar på löpande band. Det måste vara en skön känsla på något sätt. Att få sätta alla talanglösa idioter som målar upp sig själva som stjärnor på plats, ge dem ett ”moment of truth”. Jag går därför omkring med meningen laddad bakom mina läppar, redo att avfyra den så fort jag hittar en passande situation. Men jag tror inte jag kommer att hitta det. Jag får väl helt enkelt söka till någon jury av något slag. Kunde supertönten Tobbe Trollkarl få sitta där och dissa folk till höger och vänster i nån TV4-produktion så borde fan jag med det.
Säg meningen högt för er själva ett par gånger. Skaka sakta huvudet samtidigt. Föreställ er en förkrossad person face to face som ni just plockat ner på jorden. Känn kraften i ordformuleringen.
Nej, det här håller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar