Det känns allt mer som att jag kan se in i framtiden. Alla dagar är exakt likadana. Jag utför samma rutiner likt en programmerad robot. Jag vet därför vad som kommer att hända innan det sker. Jag är en borttappad profet i ett liv fyllt av ingenting. Om jag inte lyckas ta mig ur den här tidsloopen och bryta mönstret, kommer jag i så fall att känna likadant som jag gör nu för resten av mitt liv?
Tanken skrämmer mig en aning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar