Skiftande drömmar

Minns tiden strax efter man tog studenten. Jag hade en väldigt utstuderad plan om att jobba ihop lite snabba cash för att sedan styra flyttlasset mot Göteborg. Det var den finaste staden i landet jag kände till och den enda jag skulle kunna tänka mig att bo i. Många av banden man lyssnade på kom ju därifrån, och allt roligt verkade hända där. Jag var helt enkelt tvungen att flytta ditt, ju förr desto bättre. Att bli fast i den här staden, på något lagerjobb eller så, var då mitt absolut största skräckscenario. I helgen var jag tillsammans med mor och far på besök i mina drömmars stad för att se min brors band uppträda på ett uteställe. Vi spatserade genom stora delar av storstan och jag kom många gånger att tänka på den där drömmen jag hade. Det slog mig ganska snabbt att jag inte delade den längre. Även om det fortfarande är en fantastisk stad, behöver gräset alltid vara så mycket grönare på andra sidan? Jag vet inte riktigt, jag trivs just nu med tillvaron i en mindre stad. Ger mig hellre ut på utflykter för att sedan komma tillbaks till lugnet. Har väl blivit gammal, kanske är det så enkelt. Jag har förvisso, så länge jag kan minnas, alltid delat tanken med pensionärerna om att livet snurrar förbi alldeles för fort. I vilket fall fick jag under vistelsen i Göteborg känna stolthet över min bror när han uppträdde. Vilken känsla, ändå! Folk runt omkring mig dansade, kollade på varann och utbytte meningar om hur jäkla bra det var. För det var det verkligen. Jag stod mest och njöt, sneglade ibland snett bakåt där mina föräldrar stod och diggade med. Bara en sån sak förresten, hur ofta dricker man öl med sina föräldrar en lördagkväll? Kom där och då till insikt, att det borde inte spela någon större roll var man bor. Eller vad man jobbar med. Kärleken till familjen är väl kanske det viktigaste vi människor har, jag lider med alla som förlorat den. Eller kanske slarvat bort den. Det är nog det enda jag drömmer om nu, att alla i min nuvarande och framtida familj skall ha det så bra de bara kan tänkas ha.


Försökte fånga en känsla på bild i förbifarten på väg till konserten, men det blev givetvis inte ens en hälften så vacker avspegling av verkligheten som jag hade önskat.