Nyvaken och helt genomsvettig efter en hemskt varm natt. Sommaren är nu här med besked, och jag vill hastigt poängtera, att jag den redan hatar. Ligger kvar i sängen och lyssnar på ljudet från dig. Hur du ute i köket med skärande falsksång nynnar med till den där låten som du vet att jag hatar så mycket. Du ger refrängen några extra decibelskjutsar, förmodligen för att göra min tillvaro i den här helvetessängen ännu grymmare. Om inte det hela upphör innan låten spelats färdigt så kommer jag garanterat att börja klösa på väggarna likt mentalpatienten som tappat allt förstånd. Tills alla naglar lämnat mina fingrar och ristats in i väggarna med tapeten du valde ut utan mig. Som jag hatar allt som numera är förknippat med den här lägenheten. Hur kom det att bli så här? Vi har inte haft sex på ett halvår tror jag. Ja, så måste det vara, det var väl på nyårsnatten senast när vi skyndade hem från den där festen efter första lyckade kvällen ute tillsammans på evigheter. Tvingar mig själv till slut upp ur sängen, klockan börjar bli mycket och jag står inte längre ut med att höra dig (försöka) sjunga. Stegar ut i hallen, passerar all konst vi köpt tillsammans. Fy satans helvete, vad jag hatar de där tavlorna, för det var den lyckligaste dagen i ditt liv, sa du, när jag bad dig att välja ut tre tavlor från vernissagen utan att först fråga om priset. Nu hänger de där på väggen som en påminnelse om vad nerven när man är kär kan få en att göra. Hemlighet kolon det första jag tänker på när jag vaknar numera, är om man fortfarande kan få någonting för de där tavlorna om man skulle annonsera.
Närmar mig köket, en ny låt spelas och du sjunger ett stycke med din förfärliga röst. Snart möts jag väl av synen av dig med en cigarett i handen, för du vet så väl hur mycket jag avskyr faktumet att du röker. Jag kommer in i köket och där studsar du omkring med hörlurarna på, utan att ha märkt att sladden till dem åkt ur stereon. Du har under tiden som jag låg i sängen och föraktade allt som vi byggt upp tillsammans, förberett världens godaste frukost med den finaste uppdukning åt mig.
- Oj, vad klantig jag är, sladden måste visst ha åkt ut, och jag glömde visst att stänga dörren till köket, säger du så fort du får syn på mig.
Du ler och skrattar till på det där sättet som en gång fick mitt hjärta att tina och jag svarar snabbt:
- God morgon, älskling.
- Vad fint du har gjort det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar