Tom DeLonge, Mark Hoppus och Travis Barker. Där har ni tre namn och en trio som kom att betyda en hel del, på ett smått märkligt sätt, för mig. Blink 182, bandet som gick från att springa nakna på stan i sina musikvideos och sjunga om helt idiotiska saker, till att plocka in självaste Robert Smith från Cure, få höga skivrecensioner i ansedda tidningar för att sedan splittras. Jag har väl fått ta emot en del skit för att jag har lyssnat på Blink. De har väl inte ansetts vara "creddiga" nog. Men jag har alltid avgudat Toms låtskrivarförmåga och hans talang. Alltid tyckt det varit intressant att under alla nätter jag inte kunnat sova sitta uppe och plöja igenom forum efter rykten och teorier om varför de gick skilda vägar. Tom verkade vilja ha mer tid med familjen, men startade ändå ett sidoprojekt ihop med Travis (Boxcar Racer). Rykten säger att Mark tog det hårt som blev lämnad utanför, och Tom startade därför bandet Angels & Airwaves medan Travis och Mark drog igång +44. Sprickan tycktes vara total, men båda banden fortsatte ändå att kasta Blink 182-covers åt fansen på spelningarna. När Travis sedan i slutet av förra året mirakulöst överlevde en flygkrasch kom de gamla vännerna på andra tankar igen och för en månad sedan gick bandet ut med att de skall återförenas med ett nytt album och en stor världsturné.
Visst känns det lite märkligt, men framförallt skrämmande att det krävs att man nästan omkommer i en flygolycka för att visst gammalt groll skall förlåtas? Att det skall vara så förbannat svårt att inse att tiden alltid är för kort, att man kännt varandra för länge för att inte bara kunna strycka ett streck över allt.
Summa summarum: Blink 182 har återförenats, skall släppa en ny skiva och kanske kommer de till Sverige och spelar. Och detta gör mig så förbannat glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar