Jag har under denna instängda och regnprydda juni-kväll inlett en sommarflört. Ni vet, en sån där oöverlagd förälskelse som man vet kommer vara över innan den ens hunnit börja, men som man ändå kan leva på ända tills den första snön börjat falla. Jag såg Mary för första gången för säkert ett halvår sedan, hon verkade intressant och ensam på nåt sätt. Men det var först ikväll som vi kom i kontakt med varandra. Nu hoppas jag bara innerligt att känslorna inte har svalnat när hösten knackar på min fina Daloc-dörr. Mary verkar alldeles för viktig för det. Mary Onettes.
1 kommentar:
per, vad jag har saknat dina funderingar och tankar på livet, hurra för denna blog!
Skicka en kommentar