tisdag, februari 10

Att måla ett liv med ingenting

Min dator uppför sig väl inte riktigt som den ska, så någon vidare uppdatering på bloggen har det inte blivit. Men när allt kommer till kritan så har det kanske inte hänt så mycket värt att skriva om. Det känns som att det gärna får börja hända någonting nu. Har den senaste tiden nästan enbart befunnit mig på en av tre olika destinationer: min lägenhet, jobbet eller i tatuerarstudion. Det har snart redan passerat en och en halv månad av det här året och det skrämmer mig likt en otäck gammal godnattsaga. Jag har den senaste tiden upptäckt att det finns saker som borde skrämt mig mer än vad de faktiskt har gjort. Jag verkar ha tappat förmågan att känna rädsla. Förutom just hur snabbt dagarna rusar förbi och att det ibland känns som att jag kastar bort all tid.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Känner igen det där med oro över att det inte händer något..
Men det bruka då o då vara döperioder, sen händer plötsligt allt på en gång.

Anonym sa...

Men GÖR nånting åt det då! Sitt inte och tyck synd om dig själv!
Åk till Oslo, sök journalistprogrammet eller nåt! Hemmakväll går ingenstans.

Hitta det som gör dig lycklig och gör det, för fan!

Carpe diem!

[P] sa...

Haha, har aldrig tyckt synd om mig själv och kommer aldrig att göra det heller :>

Anonym sa...

Anonym kan ta sig i brasan...

Anonym sa...

Nä, men sitt och gnäll då om det hjälper!