Ordlös kärlek

Såg precis om Järn 3:an, Kim Ki-duks mästerverk från 2004, och blev precis lika förtrollad som när jag såg den första gången för ett par år sedan. Järn 3:an, eller Bin-Jip som den heter på originalspråk, är en sällsynt vacker kärlekshistoria som kretsar kring en ung hemlös man vid namn Tae-suk. Han fördriver dagarna med att hänga upp reklamblad på folks dörrhandtag. Inte med syftet att tjäna en slant för reklamutdelningen, utan för att kunna se vilka som eventuellt är bortresta på semester. Om reklambladet hänger kvar i någon dag bryter sig Tae-Suk in i huset där han övernattar ett par nätter och äter sig mätt. Men han stjäl ingenting när han ger sig av, däremot ger han hushållet en hjälpande hand med tvättning, vattning av blommor och reparationer av olika elektronikaparater. Ingenting blir sig likt den dag han gör inbrott i en snorrik mans villa och upptäcker en blåslagen och ensam kvinna, Sun-hwa, i ett av rummen. Hon bestämmer sig för att överge sitt miserabla liv med den rika mannen hon inte älskar och istället bege sig ut på äventyr bak på Tae-suks moped.
Järn 3:an är visuellt den vackraste filmen jag någonsin sett. Det är knappt någon dialog alls i filmen, utan den egensinniga, mystiska handligen och det makalösa fotot trollbinder en totalt. I vissa möten mellan människor behövs endast blickar för att kommunicera och förstå och det är precis vad Järn 3:an handlar om. Tae-suk och Sun-hwa har passerat in i en parallell verklighet där ord blivit överflödiga, där andra människor försvunnit och alla hus står tomma. Eller är allt bara en dröm?

Har du inte sett Järn 3:an än och har en stund över i helgen, rusa ner till närmsta videobutik och kolla om filmen finns inne. Detta ordlösa drama om att leva i skuggan av andra människor måste helt enkelt bara ses. Låt dig inte luras av det långsamma tempot i inledningen av filmen bara.