.måndagsflykt #2

Senast jag såg Joaquin Phoenix satt han i soffan hos Letterman iklädd gigantiskt skägg, solbrillor och snackade kort och osammanhängande om sin nya hip hop-karriär. Jag förstod aldrig riktigt om han faktiskt var seriös, hög på något eller om det bara var någon sorts show. I vilket fall så medverkar han i filmen ’Two Lovers’ från 2008 och han gör det på ett så förträffligt sätt att jag hoppas hans framträdande hos Letterman inte något obskyrt avslut på hans skådespelarkarriär. I filmen spelar han Leonard Kraditor, en man vars liv inte tagit den väg han hade räknat med. Han blev lämnad av den kvinna han inom kort skulle gifta sig med och i filmens inledande scen är hans liv i så pass stora spillror att han hoppar från en bro i ett försök att avsluta det. Men han ångrar sig, kravlar sig upp ur vattnet och ger livet en andra chans. Leonard har flyttat hem till sina föräldrar igen för att ordna upp sitt liv och redan samma kväll som självmordsförsöket ägde rum får familjen besök av några som ska ta över Leonards pappas kemtvättrörelse. Leonard fattar snabbt tyckte för investerarens dotter (Vanessa Shaw) och de inleder en romans, men efter en tid flyttar en annan kvinna (Gwyneth Paltrow) in i samma trappuppgång som Leonard och han blir blixtförälskad i henne och vet till slut inte för vem hans hjärta egentligen slår för.

Joaquin Phoenix gör en oerhört bra roll och man ser hans ångest över såväl livet i sig men framförallt över hans två kärlekar ligga fastklistrad utanpå hans ansikte. Jag var nog inte ensam om att imponeras över hans roller som Commudus i Gladiator och självaste Johnny Cash i Walk The Line, och borde egentligen på så sätt inte vara förvånad över hans insats i filmen. Men jag kan inte låta bli att bli just det. Jag får för övrigt känslan av indiefilm när jag kollar på Two Lovers; filmen har nästan inget soundtrack, den är enkelt filmad och klippt – nästan hela filmen utspelar sig i eller omkring Leonards lägenhet. Men det spelar inte så stor roll när känslorna blir så autentiska och riktade mot tittaren att man verkligen känner med karaktärerna. Jag uppfattar filmens budskap som att man ibland måste ge upp allt man äger och har för att finna sig själv, vem man egentligen är eller bara kanske vem som egentligen älskar en. Att det faktiskt går att leva i trygghet men att man samtidigt inte behöver låta bli att romantisera om den snygga grannen och tänka ”tänk om det ändå vore jag och henne istället”-tankar. Jag kan själv känna igen mig i rollen där jag varit i ett förhållande med någon men ändå tänkt att man kanske kan ha det bättre med någon annan person, någon annanstans. Jag tror det är ungefär vad ’Two Lovers’ vill säga tittaren.

4/5

[imdb]