Vi ses på Hovet

Idag var jag uppe med tuppen (okey, SÅ tidigt var det faktiskt inte) och lyckades få biljetter till The Cure på Hovet i februari! Cure har länge stått överst på min ”band-jag-måste-se-innan-jag-dör”-lista och allt kommer att bli magiskt. Det blir jag och min vän Kristoffer. Ni vet han som snart gifter sig. Jag minns för väldigt längesen när vi gick i skolan och han en dag fyllde skolans väggar med Bloodflowers-posters. Jag förstod aldrig varför för jag visste på den tiden knappt vilka The Cure var. Jag tyckte mest att snubben på postern liknade Henrik Berggren lite. Idag är mitt förhållande till Cure aningen annorlunda, och jag längtar redan nu efter snön i februari.

Ett skimmer av ingenting

Det känns allt mer som att jag kan se in i framtiden. Alla dagar är exakt likadana. Jag utför samma rutiner likt en programmerad robot. Jag vet därför vad som kommer att hända innan det sker. Jag är en borttappad profet i ett liv fyllt av ingenting. Om jag inte lyckas ta mig ur den här tidsloopen och bryta mönstret, kommer jag i så fall att känna likadant som jag gör nu för resten av mitt liv?

Tanken skrämmer mig en aning.