För ungefär fem år sedan strövade jag omkring i t-shirts med Joy Division-tryck, lyssnade ohälsosamt mycket på The Smiths och hoppades att någon tjej som också hade Morrissey som världsreligion skulle lägga märke till mig och måhända bjuda på ett leende eller en kommentar att dö för. Därför var det nästan som att se sitt forna jag gestaltas i bild när jag slängde på filmen '(500) Days of Summer'. Filmens huvudperson, Tom, hade drömmar om en arkitektkarriär men har gått och harvat så länge på gratulationskortfirman att han börjar ge upp hoppet om att spendera sin tillvaro med något annat än att komponera hoppfyllda men ack så meningslösa små ordkompositioner. Men så dyker en ny tjej upp på kontoret en dag, Summer, som visst minsann också nynnar på The Smiths-refränger och Tom blir förstås dödskär och efter några blöta kvällar ihop på karaokebarer och gulligt flörtande på IKEA blir de tillsammans. Men de verkar ha olika syften med relationen, Tom tror sig ha hittat den rätta medan Summer för stunden egentligen inte är särskilt intresserad av något förhållande.Filmen hoppar utan någon kronologisk ordning mellan Toms femhundra dagar tillsammans med Summer. Det skiftar snabbt fram och tillbaka mellan de lyckliga och romantiska dagarna och dagarna efter han blivit dumpad. Kanske är det för att man ibland känner igen sig när man ser Tom måla upp Summer som sin drömtjej trots att hon egentligen inte vill ha något seriöst förhållande som gör att jag inte vill gröpa ur mina ögon med sked som jag brukar vilja när jag ser romantiska komedier. Eller så är det bara för att Joseph Gordon- Levitt (som var fullständigt fantastisk i underskattade och missförstådda Mysterious Skin) och Zooey Deschanel som spelar Tom och Summer gör det väldigt bra, för att filmen innehåller en rad indiereferenser och fräsch berättarteknik (ibland delas bilden på mitten, den enda halvan visar Toms förhoppningar om vad som skall ske i en kommande scen och den andra halvan visar vad som sker istället).
Det hade varit väldigt lätt att bli förälskad i '(500) Days of Summer' om det inte vore för att jag aldrig riktigt känner så mycket för karaktärerna, för att Toms lillasyster framstår som en sorts överintelligent Dr.Phil och för att jag under hela filmens gång sitter och tänker på att jag måste se om 'Eternal Sunshine of the Spotless Mind' snart igen.
3/5
[imdb]
